onsdag 13 december 2017

I stilla luciafrid


Ute är det mörkt som i graven.
Blåsigt som på månen.
Och lika vitt på marken som det brukar vara i Skåne så här års.
Alltså inte alls.

Vi halkar av vår tradition en smula.
Luciatåget i kyrkan får stå till vika.
Och lussebullsintaget hotas rejält.
Förra bullsatsen är redan uppäten.
Till och med fallossymbolerna är försvunna.
De som Big Bro och lil´sis bakade 
under tiden de kiknade av skratt.
Till och med de bullarna - G.O.N.E!

Jag vet inte om jag nånsin firat lucia utan hemmabakade.
Jag tror inte jag vet hur man gör.
Och kanske kan jag missa ett stämningsfullt luciatåg.
Men hembakade katter måste jag ha.
Så jag bakar.
Fast det är mörkt som i graven.
Och blåsigt på månen.


lördag 9 december 2017

Jul på Fredriksdal


Trion rullar norrut.
Till en stad som en gång varit min.
Till en stad som jag nog aldrig hann landa helt i när jag bodde där,
men som ändå är den staden som känns mest hemma.
Till en stad dit dialekten känns som jag
och dit besöken sedan barnsben, varit många.


Vi drunknar i ett hav med julgranar och stämning.
I ett hav där gammalt möter nytt.
Där stånden står uppradade i längder.
Och där kön ringlar sig in till tomten


Barnen vill först inte gå dit in.
Men strax innan vi far hemåt,
ångrar de sig och tar istället plats på halmbalarna.
Det är inte den norrländska tomten.
Det är tomten som pratar som man gör "hemma".
Tomten som, till lil´sis irritation, säger julpaket.
Istället för julklappar.



Mitt bland ostar och korvar och Gud vet allt,
hittar vi de här.
Hjärtan inlindade i ull.
Och ett sådant får följa med oss hem,
för att pryda vår dörr i decembermörkret.



Och en korv måste man ha,
säger Big Bro.
Det är visst sen gammalt.
Så sådana trycker de i sig i nafs
och mumlar nånting om att det är den godaste korven ever!


Sen lämnar vi Fredriksdal för den här gången.
Låter kalla kroppar få värma sig inne i bilen.
Kroppar som kanske är kalla av kyla.
Men varma av julstämning.

fredag 8 december 2017

Tokenskaper och galigheter


Jag springer aldrig och badar när det är under tio grader i luften.
Just för att det blir för kallt på hemvägen.
Men det är svårt att lyckas få till en decemberdag utan förkylning, ryggont, regn 
och ändå hitta en termometer som visar tio och en tid då det fortfarande är ljust.

Så jag fuskar lite.
Fyller bilen med tjockjacka, joggingbyxor och badrock och kör ner till kanalen.
Fulsjunger högt tillsammans med Icona Pop -
"they say you are freak, when you (we) are having fun"
Taggar.
P.e.p.p.a.r.

Jag börjar springa.
Över asfalt.
Över stock och sten.
Efter första kilometern är jag fortfarande kall.
Efter andra, tvekar jag.
(man får aldrig tveka när man ska kallbada)
Vid tredje kommer värmen.
Vid fjärde är jag tillräcklig svettig för att vara trött och motiverad.

Jag binder fast termometern i stegen, med lil´sis hopprep.
(hysj, don´t tell anyone)
För jag inser att det är för kallt för att jag ska stå kvar
i vattnet och göra graderna rättvisa.
Byter om.
Gör misstaget och ser att den röda linjen stannat vid fyra streck.
Fyra streck utan en bastu som väntar på en,
det är kallt det.
Men jag tvekar inte.
Kliver med bestämda steg ner i det mörka vattnet
och tar en microsnabb tango med den slingrande gröna tången.
Done.
Mission completed.
Over and out.

Tokenskaper eller galigheter.
Call it what you want.

torsdag 7 december 2017

Funderingar. Och hjältedåd

Förra veckan satt han där.
Vid köksbordet och pluggade in medeltiden.
Om blodbad, tyranner, fyra stånd och fridslagar.
Ni vet de där, att det är förbjudet att ta sig in i andras hem.
Att inte slåss i kyrkan eller i tinget.'
Och att INTE våldta kvinnor.
Man kan tycka att vi borde fattat bättre under åttahundra år.
Att det liksom borde landat det där med att det inte är okej alls att våldta kvinnor.
Det borde det

Och man kan ju verkligen undra hur många hundra år till,
 det ska ta innan detta sitter fast? 
Färdigpräntat?


Sommaren efter att jag gått ut gymnasiet (den übervarma 1994) sommarjobbade jag på en fabrik.
 Där råkade jag på några tillfälliga ventilationsgubbar, som smashade in några
 förbannat dumt valda och sextrakasserande ord till mig. 
Jag blev ganska ställd och försökte ta det som ett skämt.
Försökte tänka att det inte var en sån big deal.
Att jag bara var en ung nittonårig tjej som fick tåla sånt.
Några taskiga kommentarer, under arbetstid, 
från en man som dräglade ut sina  obekväma ord över min kropp.

Jag vet att det är inget ovanligt alls. 
Inte det minsta.
Men det som var ovanligt i den här historien,
 är produktionschefens agerande när han fick nys om detta.
Samma eftermiddag fick ventilationskillarna ta sitt pick och pack. 
Lämna och snopet åka därifrån med ett rivet kontrakt mellan bena.  

Det är först nu som jag förstår, hur stort det var att han trodde på mig.
Att han inte lät några snuskleverantörer behandla en tonårstjej hur som helst.
Att han stod på min sida, fast att han knappt kände mig.
Jag hoppas han själv förstod att han gjorde nåt som inte är självklart.
Varken nu. Eller då.

Hjältedåd och funderingar.
Så här en torsdagskväll.

Amen

lördag 2 december 2017

Tjugo lite längre


1. Jag har överlevt vinterhalvårets första månad.
2. Och har räknat ut att det är 112 dagar kvar tills det är sommartid.
3. Om jag skulle leva på en öde ö och fick välja på att bara äta nutella eller körsbärstomater, skulle jag tveklöst välja körsbärstomater. (det trodde ni inte va´?)
4. Blir grinig om barnen inte somnat så att jag hinner se Wahlgrens värld ifred.
5. Uppskattar han-jag-är-gift-med allra mest när han diskat mjölkskummaren.
6. Fick häromdagen höra, av Big Bro, att jag borde raka mig under armarna!?
7. Inser att barnen inte behöver en mamma längre - de behöver bara slime och tv-spel.
8. Äter hellre mjuk pepparkaka, än hård - original.
9. Gillar egentligen parfymer, men använder det alltför sällan. Nu har jag ingen alls, för den sista använde barnen som ETS, dvs efter-toalettbesök-spray.
10. Har ett komplicerat förhållande med Mackan. Kvällsmackan. We have to break up.
11. Jag har bott granne med Frida Hallgren, vars dotter dessutom är född på samma dag som lil’sis.
12. Och har varit barnflicka hos Wallenberg.
13. Jag har störst chokladbehov på torsdagskvällar.
14. Hade tänkt springa av mig två kilo i år, men har fortfarande sex kvar.
15. Äter helst banan, päron, dadlar och keso när jag tränat.
16. Han-är-gift-med tycker inte att det kan kallas mellanmål, utan snarare en "hel jävla middag".
17. Har en dotter som hellre drar på SSL-match imorgon för att skrika "Heja Höllviken"
 högst av alla, istället för att gå på den lokala julmarknaden.
18. Har börjat på en ny bok "Simone".
19. Och fullständigt älskar mitt bokmärke.
20. Väntar på att det ska bli tio grader i luften nån dag, 
så jag kan springa ner till bryggan och slutföra mitt badmission.

Det var tjugo lite längre det!
Hepp!

söndag 26 november 2017

Helenas mjuka pepparkaka

De är på bortamatch igen.
Grabbarna.
Jag hasar runt i huset och luktar gubbasvett. 
Ni vet så där, 
som man gör när man legat marinerad i sängen en dag med baciller.
Lil’sis gör mig sällskap.
Inte doftmässigt, men närvaromässigt.

Vi bestämmer oss för att gaska upp oss.
Dra fram några blyga adventssaker,
lyssna på julmusik
och dra igång julbaket.
Det blir Helenas mjuka pepparkaka.
Egentligen är det visst Eivors pepparkaka,
men jag känner inte Eivor så jag har döpt om den till Helenas.
För Helena känner jag ju!
Och det är tack vare henne som jag bakar denna inför varje jul.


Helenas mjuka pepparkaka.

50 g smör
3 dl filmjölk
3 dl socker
3,5 dl mjöl
1 tsk kanel
1 tsk ingefära
1 tsk malda nejlikor
1,5 tsk bikarbonat
En nypa salt

Smält smöret. 
Blanda alla torra ingredienser i en bunke.
Tillsätt sedan det smälta smöret och filmjölken och vispa.
Häll upp smeten i en bröad form.
Grädda i ugnen 60 min, 175 grader.

lördag 25 november 2017

Julens viktigaste klapp


Planen var att ha riggat huset med adventsljusstakar och hyacinter.
Att spela julmusik och baka pepparkakor med vänner ikväll.
Nu blev det inte så.
Nu blev det till att ligga i sängen och vila upp en klen kropp istället.
Diagnos icke fastställd.
Men övriga trion har varit hängiga och krassliga tidigare i veckan,
så att jag sovit en si sådär sex timmar extra idag är kanske inte så konstigt?!

Så idag blir det inte heller något fortsatt jobb med julens viktigaste klapp.
D v s välja ut några, av alla tusentals bilder jag årligen tar
 och försöka få ihop varsin fotobok till barnen.
Kanske är det inte den viktigaste julklappen för dem.
Just här. 
Just nu.
Men vem har glädje av en massa bilder i en dator som man aldrig tittar på?
Men om de får en sån här varje jul,
så ger jag de evighetslånga klappar för livet.